Varmt välkommen till Oviksbygden 💚
Oviken & oviksfjällen

En dejl ta Jamtlann å Saepmie

⚠️ Gruvhotet – Läs här!


🗓️ Next up:

📌 Anslagstavla

✍️ Senaste blogginläggen:

🥾 På väg till fjälls?
Härligt hörredu!

För den som planerar en tur är det viktigt att först ha koll på vad som gäller; när man inte bör vistas i vissa områden och vart det är fritt fram att traska omkring, utan att störa renarna. Ett tips är därför att följa Tåssåsens sameby på Facebook– de brukar uppdatera kring läget. Vill man lära sig mer om renar och den samiska kulturen rekommenderas Instagramkontot Daemies_ Ta även gärna en titt på renskötselns åtta årstider nedan.

Renskötselåret börjar på våren när kalvarna föds. Kalvningslandet är områden som vajorna återkommer till. Lågfjäll i småkuperad och skyddad terräng, ofta sydsluttningar eller i den glesa fjällbjörkskogen, där det tidigt bildas barfläckar och där det finns tillgång till gott bete. En mycket känslig tid då renskötarna ser till, och passar renarna intensivt. Vajan behöver betesro för att kunna ta hand om sin kalv, störningar som rovdjur eller skotertrafik kan leda till att kalven överges och dör. Kalvarna är renskötarens avkastning för ett hårt arbete under höst och vinter.
Vårsommar – Kalvarna växer. Renen behöver återhämta sig efter vintern och uppehåller sig i sommarbeteslandet där betet är frodigt. Betet sker gärna i björkskogar och dalar innan mygg och högsommarvärme kommer. Arbetet består mest i att reparera stängsel och hagar, att förbereda sig inför sommarens kalvmärkning.
Sommar – Kalvmärkning – årets högtid. Renen uppehåller sig på högfjället, värme och insekter driver upp renarna på snöfläckar där de får svalka och ro. När vädret är rätt samlar renskötarna ihop renarna med helikopter och motorfordon och driver dem till en beteshage. Natt efter natt tas renarna in i en mindre hage i lagom stora hopar till alla kalvar är märkta. Arbetet med att märka kalvarna sker på de svalaste timmarna på dygnet, detta för att skona renen. Arbetet involverar hela samebyn, här samarbetar barn, ungdomar, vuxna och äldre. Alla fyller en funktion, viktig kunskap vidareförmedlas mellan gammal och ung. Arbetet är intensivt men lustfyllt.
Höstsommar – Bete inför vintern. Efter kalvmärkningen lämnas renen ifred i sommarbeteslandet. Viktigast nu är att renen får betesro och kan bygga upp en ordentlig fettreserv inför den kommande vintern. Viktiga sysslor under den här perioden är fiske, bärplockning samt att ställa i ordning slakthagarna inför sarvslakten.
 Höst – Sarvslakt. September, rentjurarna har under sommar-höstsommar vuxit rejält och det är på tid att slakta dem innan brunsten startar. Arbetet med sarvslakten är tungt, även matrenar till det egna hushållet kan slaktas i den här perioden. Efter slakten är det älgjakt och fiske som är i fokus.
Höstvinter – Höstsamlingen. Fjället snötäcks, betet blir sämre och så fort det är nog med snö samlas renarna ihop och flyttas ner till vinterlandet. Flytten kan ta tid, ofta kan även kalvslakt ske i den här tidsperioden. Flyttlederna är särskilt viktiga, de har använts under hundratals år.
Vinter. När renarna nått vinterbeteslandet samlar man ihop renarna för att skilja renarna i olika vintergrupper och för att slakta.  Det är en känslig årstid, vinterbetet behöver vara bra för att renarna ska överleva. Vintrar med växlande temperaturer, där regn, snö kyla och värme sker växelvis försvårar för renen att gräva sig genom de olika lagren i snötäcket för att hitta mat. Renskötaren passar dagligen renen, viktigt att kontrollera betesförhållandena, om de uppehåller sig på rätt områden och att de inte störs.
Vårvinter – flytt. Temperaturen stiger men det är fortfarande kalla nätter. Skaren bär renarna och vintergrupperna samlar ihop hjorden och flytten kan börja. Renskötarna driver renarna långsamt västerut. Arbetet kan ta tid. När renarna når lågfjällen och kalvningslandet börjar ett nytt år.

(Källa: Bergs kommun)